DÅTID del 2
I maj/juni satte vi igång ordentligt med bebisverkstaden. Vi har nog aldrig haft sex så många gånger som vi hade den veckan med maximal fertilitet; vi hade semester och ville fira varandra, fira vårt beslut och fira vår framtid. På vilket bättre sätt än genom sex gjorde vi det?! Det var en fantastisk vecka fylld med närhet och kärlek. Vi stod varandra nära, var så fyllda av ömhet mot varandra och mådde bara bra.
Jag ägnade inte en tanke åt huruvida vi skulle lyckas eller inte.
2012 hade vi oskyddat sex en enda gång under min fertila vecka (vilket även detta var under semestern; en enda gång kom han i mig då) så därför trodde jag att vi garanterat skulle lyckas. Jag blev både förvånad och förkrossad när jag fick min mens. Gång, på gång, på gång.
I september eskalerade min PMS igen efter mer än 1,5 års frånvaro. Jag fick återigen självmordstankar, ordentliga depressioner, hurmörsvängningar, hårda/ömma bröst, dåligt närminne, ... Jag googlade lite och insåg att jag led av PMDD. Jag slets med detta i mer än 2 år efter jag tagit ut min p-stav 2009 och jag hade I N G E N aning om att detta fenomen hade ett eget namn. Jag har sökt hjälp för detta flera gånger men ingen har varit vänlig nog att berätta detta för mig.
Hade någon berättat för mig så hade jag långt tidigare tagit reda på att detta med största sannolikhet beror på brist av gulkroppshormon och jag hade sluppit mitt lidande, men mer om det senare.
Jag slet nu med kraftig PMS och samtida sorg över det faktum att jag tycktes sakna förmågan att kunna bli gravid. Jag trodde att jag lätt fick missfall eftersom jag fått fler än ett - jag trodde INTE att min fertilitet var låg!